Barnets mänskliga rättigheter är inte förhandlingsbara

”Barn är gjorda av ondska, korruption och tarvlighet. För att formas till goda medborgare behöver barn disciplin och bestraffning”

Låter det stötande? Det är 1600-tals filosofen Thomas Hobbes som står bakom åsikterna, som till stora delar beskriver den syn på barn som var rådande i den tidens samhälle. Var står vi idag i vår syn på barn? Det tål att reflekteras över när det förs en debatt i Sverige om söndercurlade barn och barn som sägs ha tagit makten över de vuxna, det senare exempelvis i säsongsavslutningen av Skavlan.

Synen på barn har länge varit att de bara är bihang till föräldrarna. Barndomen har enbart setts som en transportsträcka till vuxenlivet och barn har begränsats till att vara passiva objekt, helt oförmögna att bilda egna åsikter. Som en motreaktion på den synen kom i början av 1990-talet den nya barndomssociologin. Där uttrycktes att barndomen är viktig i sig, barn är viktiga både i nutid och i framtid. Framförallt - barn är sociala aktörer. I samma tidsanda antogs FN:s konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen . Den syftade till att stärka barnets ställning och markera att barn är egna individer med egna rättigheter som måste respekteras på alla nivåer i samhället där barn lever och verkar. Grundprinciperna i barnkonventionen handlar exempelvis om barnets rätt till delaktighet och inflytande och barnets rätt till skydd mot våld, kränkningar och bestraffningar.

Vi ser återkommande exempel på att Sverige har långt kvar vad gäller att se på barn i enlighet med barnkonventionen och med ett barnrättsperspektiv. Ett exempel är i säsongens sista avsnitt av Skavlan i förra veckan. Där diskuterar David Eberhard, överläkare och psykiater, sin senaste bok ”Hur barnen tog makten”. Han menar i programmet att barnen har tagit makten över de vuxna och får bestämma alltifrån middags- till semesterplaner. Han uttrycker också att barn inte är så sköra utan klarar mycket värre strapatser än vad vi tror, samt att det saknas belägg för att det är farligt att belöna eller bestraffa barn.

Det behövs en markering kring att de personliga åsikterna om barnuppfostran är en sak att diskutera, men att barnets mänskliga rättigheter inte är förhandlingsbara. Att barn idag har mer utrymme att synas och höras i Sverige – kring stort och smått, från middagsplaner till politiska beslut, är en direkt följd av att vi delvis har uppdaterat vår syn på barnets rättigheter. Att få delta och göra sin röst hörd är barnets mänskliga rättighet. Det innebär att de vuxna måste ge ifrån sig en del av sin makt - till barnen. Det innebär inte att barn alltid ska få sin vilja igenom. Barn är, i egenskap av att de är just barn, i ständigt behov av vuxet ansvar, vägledning, stöd och skydd. Dessa är på inget sätt några motsatsförhållanden. Vi ska fortsätta verka för att barn får vara delaktiga och ha inflytande, vi ska på samma sätt fortsätta verka för att inte släppa på det vuxna ansvaret.

Det är allvarligt att David Eberhard i programmet pratar om att det saknas belägg för att bestraffningar skulle vara farliga för barn. Gamla värderingar och argument vill ständigt göra sig påminda och vi får inte tappa perspektiven på att barn har rättigheter. Att bestraffa ett barn är alltid en kränkning av dess individ och rättigheter.

Vi fortsätter att kämpa för att barnkonventionen och barnets rättigheter ska tas på större allvar i Sverige, både politiskt och på en samhällelig nivå.