Mark Levengood reser med UNICEF till Palestina

Foto: © Melker Dahlstrand

”Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran” står det i julevangeliet. Här är jag, i Betlehem, men några änglar ser jag då rakt inte, och inga herdar heller. Det enda som återstår är den stora förfäran.

Hela staden är öde, det löper en stor mur runt alltsammans, och även denna stad har blivit skådeplats för denna evinnerliga konflikt.

http://youtu.be/ZI7S3JctcwQ

Jag är här med Unicef, och besöker ett projekt där palestinska barn får bearbeta sina traumaupplevelser genom att rita och berätta. På herdarnas äng står huset, och där inne är en grupp på 15 barn samlade. Jag går runt, småpratar lite med barnen som för en inre kamp mellan blyghet och nyfikenhet.

En flicka, vars bror blev dödad i våras, har ritat en bild av sitt happy place, sitt lyckliga ställe dit hon kan dra sig tillbaka när livet innanför muren känns otryggt. Hon visar och berättar, här är huset, här är trädgården där hon leker med sina vänner. Hennes ögon börjar glittra, och hon påminner så om min egen dotter. ”Här är en gunga, och det här är regnbågen!”

”Var på jorden är ditt happy place?” frågar jag. Och något i henne slocknar igen, och blir sådär stumt och uttryckslöst. ”Var som helst” svarar hon. ”var som helst utom här”.

Lektionen går uppenbarligen i fel riktning, läraren skyndar fram och jag går ut i trädgården. Föreståndaren frågar om jag vill se grottan där herdarna fick besök av änglarna. Det vill jag ju. Vi går genom en allé av poppelträd mot en sluttning som överblickar Betlehem. Grottan är stor och rymlig, här rymdes både herdar och deras hjord. Faktiskt är det en ganska fin grotta, med släta väggar och en vacker pelare i mitten som nog inte stod där under herdarnas tid.

Från grottans öppning ser jag muren, den slingrar betonggrå och stram runt de gamla gatorna och gränderna. Nej, änglarna har lämnat Betlehem, och snart också jag. Jag går tillbaka till huset. Barnen håller på att avsluta. Flickan med sitt happy place har gjort en före och efter bild, hur det var före den här kursen och hur det är nu.

På bilden före gråter hon och håller en bild av sin döda bror.

På efter-bilden skrattar hon och håller en bild av sin döda bror. ”Hon har gjort framsteg”, säger föreståndaren, ”nu pratar hon igen och går i skolan”.  Hon stryker sin hand över den späda axeln och flickan tittar upp och ler mot henne. Märkligt hur hopp alltid kan födas på nytt, även i de svåraste situationerna. Och det slår mig, att bara vi orkar hjälpa varandra, så kommer kanske ängeln igen.

/Mark Levengood Programledare, författare och UNICEF-ambassadör

http://youtu.be/4E8M4VcEiMY

Projektet Mark besökte stöds av Svenska PostkodLotteriet och är ett samarbete mellan lokala organisationer och UNICEF och omfattar 45 000 ungdomar .

Köp julklappar som räddar barns liv i vår gåvoshop. Där hittar du bland annat vår pedagogiska leklåda som skickas till katastrof- och konfliktområden och som innehåller allt från block och pennor, till klossar, pussel och dockor för att ge upp till 50 barn möjligheten att lära sig mer, leka och komma över sina traumatiska upplevelser.