Därför måste barnmisshandel bli ett särskilt brott

Sverige införde som första land i världen förbud mot barnaga för 40 år sedan. Förbudet innebär att föräldrar inte får utsätta sina barn för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.  Förbudet är dock inte någon straffrättslig bestämmelse, utan om våld mot barn ska vara straffbart så måste händelsen stämma överens med de allmänna bestämmelserna så som misshandel, ofredande och olaga hot.

Det medför en del svårigheter utifrån ett barnrättsperspektiv. Lagen inte tar tillräcklig hänsyn till att barnet befinner sig i en särskilt utsatt situation och till barnets beroendeställning i förhållande till föräldern. Att barnet dessutom utsätts för våld i det egna hemmet, den miljö som ska vara trygg, är ännu en försvårande omständighet som inte beaktas tillräckligt mycket i lagstiftningen.

Att utreda och lagföra brott som begåtts mot barn medför ibland stora utmaningar. Barn bedöms ofta inte som trovärdiga i sina berättelser då det är lättare att tro på en vuxen som berättar på ett sätt som är mer begripligt. Barn har ibland svårt att förklara vad de varit med om.

Barn uttrycker sig på olika sätt och inte alltid på det sättet som vi vuxna enklast förstår. Berättelsen kan vara osammanhängande vad gäller till exempel tid och rum och hur barn uttrycker smärta. Det krävs mycket av oss vuxna att förstå hur handlingen uppfattas för ett barn.

Varför blir det inte en fällande dom?

• För att brott ska vara styrkt så måste alla rekvisiten (villkor) vara uppfyllda.

• Alla bevis måste vara styrkta och det måste finnas en avsikt (uppsåt) att begå handlingen.

Den vanligaste anledningen till att det inte blir en fällande dom är att det brister i bevisningen eller att gärningen inte är straffbar, det vill säga att rekvisiten (villkoren) inte är uppfyllda eller att uppsåt (avsikt) saknas. Det kan till exempel handla om att en förälder handlat i affekt utan avsikt att skada barnet eller att villkoret på smärta inte kan bevisas.

När det gäller bevis och barn finns det särskilda utmaningar. Ofta händer det att händelsen inte kan styrkas på grund av att förhöret med barnet brister i kvalitet eller att rätten anser att barnets berättelse är påverkad av till exempel en pågående vårdnadstvist.

Det finns alltså både utmaningar i hur en gärning ska bedömas rent straffrättsligt samt processuella frågor kopplade till barns berättelser. Barnet har inte alltid fått möjlighet att komma till tals och att berätta vad hen upplevt utifrån sina förutsättningar och förmåga att uttrycka sig. Barn har ibland svårt att berätta så att det passar in på rekvisiten för en viss straffbestämmelse eller de hårda kraven på rättssystemets tillförlitlighet.

Det krävs en förändring i perspektiv och attityder

Utöver de mer lagtekniska svårigheterna finns det också utmaningar i tillämpningen av lagen i domstolarna. Inom straffrätten lyfts barns särskilda utsatta situation ofta fram som försvårande omständigheter. Trots det ges ibland en förstående attityd mot föräldrar att utöva visst våld mot sina barn.

Straffrätten ska ställa krav på legalitet och rättssäkerhet vilket innebär att domstolarna ska vara objektiva i sina bedömningar och att moraliska och personliga bedömningar inte ska ges betydelse. Synen på barn och föräldrar kan ändå i hög grad påverka den straffrättsliga bedömningen beroende på vems perspektiv rätten väljer att ta.

Om rätten anlägger ett barnperspektiv bedömer de utifrån hur en handling kan uppfattas för ett barn och tar hänsyn till hur barn uttrycker smärta och barns särskilda utsatthet. Ett föräldraperspektiv innebär att föräldrar på olika sätt ursäktas. Det kan till exempel handla om ursäkter om att barnet är särskilt krävande eller föräldern själv är pressad och stressad.

Det krävs därför att rättsväsendet förbättrar sin kunskap om hur barn uttrycker sig och agerar för en mer rättssäker bedömning där barnets vittnesmål inte per automatik väger lättare i bevisvärdering bara för att de är barn.

Barn har rätt att komma till tals i rättsliga processer och var delaktiga utifrån ålder och mognad och utifrån sina förutsättningar. Vi behöver skydda barnet i deltagandet snarare än att skydda dem ifrån att delta.

En ny straffrättslig bestämmelse behövs

UNICEF Sverige anser att det behöver införas en ny straffrättslig bestämmelse, misshandel mot barn , som utgår från barnkonventionens bestämmelser. En bestämmelse, som särreglerar föräldrars och andra omsorgspersoners våld mot barn, stärker barnets rätt att inte utsättas för våld.

Ett av syftena med ett nytt brott är att vara mer förenlig med agaförbudet och barnkonventionens bestämmelser om barns rätt att skyddas från alla former av våld. Brottsbestämmelsen måste också vägas in i barnets rätt till familj samt hur barnet påverkas av straffansvar för en förälder.

Barnets bästa bör således vara vägledande när det gäller påföljder. Stöd och rehabilitering till förövaren och familjen kan i många fall vara ett alternativ. Viktigt är dock att lyfta fram det principiella värdet genom en fällande dom och påvisa vad som är rätt och fel och tydligt visa på barnet som rättighetsbärare.

Alla former av våld mot barn måste bli straffbara. Skriv under vårt krav och hjälp oss att sätta press på politikerna:

Jag vill skriva under