I februari reste programledaren Pär Lernström till Bangladesh med UNICEF. I huvudstaden Dhaka finns över tvåhundratusen gatubarn som dagligen riskerar att utsättas för våld och trafficking. På en busscentral i Dhaka träffade han bland annat Sagor, 12 år, som sover på centralen om nätterna och samlar plastflaskor för att försörja sig om dagarna.
Skribent |
UNICEF Sverige
Publicerad |
2020 05 03
Uppdaterad |
2020 05 03
”De förtjänar så mycket mer än vad de har”
Antalet barn som bor på gatan i Dhaka är svårt att veta, eftersom många lever i det fördolda och därmed inte finns med i statistiken. Men det handlar om över tvåhundratusen barn, som tvingas växa upp i offentliga utrymmen, på järnvägsstationer eller busscentraler, utan tillgång till varken sjukvård, skydd, mat, vatten eller utbildning.
Många av barnen har ingenstans att ta vägen. De har blivit övergivna eller tvingats lämna hemmet, till exempel på grund av misshandel eller alkoholism. Gemensamt för alla är att deras situation är en följd av fattigdom, social misär, svagt socialt skyddsnät och brist på utbildning.
På busscentralen i Dhaka träffade Pär flera gatubarn. Han pratade länge med Sagor, 12 år, som visade honom runt och berättade om sin vardag. Sagor och hans vänner sover på busscentralen om natten, och om dagen samlar de plastflaskor och metall för att försörja sig.
Under resan fick Pär också möjlighet att prata med flickan Akhi, 15 år, som även hon lever ett mycket riskfyllt liv på gatan utan sina föräldrars skydd. Akhi berättade om män som tvingar med sig flickor och förgriper sig på dem.
– Det här är alltså barn som lever varje dag med risken att bli utsatta för trafficking, att bli misshandlade, vilket de blir hela tiden. De förtjänar så mycket mer än vad de har, säger Pär.
Pär besökte också ett av UNICEFs skyddscenter, där barn som har bott på gatan får möjlighet att få skydd, sova tryggt och bara vara barn medan personalen letar efter långsiktiga lösningar. På skyddscentret träffade han bland annat flickan Fatema, som kommit till centret efter att hennes föräldrar lämnat henne till ett liv på gatan.
– Trots att hon bara är sex år gammal har hon tvingats genomlida mer mörker än vad du och jag troligtvis kommer behöva uppleva i hela våra liv. Men när jag såg henne och de andra barnen blev jag ändå lycklig för jag såg att det gör skillnad. Jag kunde se glädjen i de dansande barnens ögon.
Vad gör UNICEF?
Vi samarbetar med regeringen i Bangladesh och andra organisationer för att bygga upp ett starkt socialt skyddsnät kring barnen. Det gör vi bland annat genom tillfälliga skyddscenter, som ger dem en trygg sovplats, mat, sjukvård, utbildning, hjälp att återförenas med sin familj och att återintegreras i samhället. På skyddcentren arbetar utbildad personal, som socialarbetare, lärare och sjukvårdare. De samarbetar även med polis för att garantera barns säkerhet.
Vi finns på plats och hjälper barn som Sagor och Akhi, men resurserna räcker inte för att ge alla barn det stöd de behöver. Du kan hjälpa till:
Relaterade artiklar
Inför "Världens viktigaste kväll" åkte artisten Måns Zelmerlöw med UNICEF till Bolivia, ett av Sydamerikas fattigaste länder. Där träffade han Michael, 11 år, som bor och arbetar på gatan. Han lever ett mycket farligt liv där han ständigt riskerar att utsättas för våld, övergrepp och människohandlare.
I Georgien lever och arbetar runt 1 500 barn på gatan. Majoriteten av dem har familjer, men fysiskt och psykiskt våld, fattigdom, missbruk och hälsoproblem gör att barnen inte kan leva med sina föräldrar utan istället tvingas tigga på gatorna för att överleva. Inför Humorgalan 2013 reste UNICEF-ambassadören David Hellenius till Tbilisi i Georgien där han träffade 13-åriga Nona levt på gatan i flera år.