I Niger räddas barns liv genom rent vatten och toaletter

Värst på landsbygden

Niger är ett av länderna i Sahel som är en av de torraste regionerna i världen. En stor del av befolkningen saknar tillgång till rent vatten och ute på landsbygden är det som värst. Där tvingas många hämta sitt vatten från brunnar och dammar som är förorenade. Ofta är det barnen som bär de tunga hinkarna långa sträckor varje dag. Ibland tar det arbetet så lång tid att barnen inte hinner gå i skolan.

Brist på toaletter och kunskap om hygien

Många byar på landsbygden saknar helt toaletter. Behoven uträttas ute i det fria, vilket lätt sprider bakterier. Dessutom saknar många kunskap om enkla hygienrutiner, som vikten av att regelbundet tvätta händerna med tvål. Allt detta leder till att många barn blir undernärda, sjuka och dör i sviterna av diarréer och andra sjukdomar.

Kunskap leder till utveckling

För att lösa problemet med bristen på toaletter genomför UNICEF ett program i många byar som kallas Community-led total sanitation. I detta program hålls först en interaktiv utbildning där deltagarna på ett konkret sätt får kunskap om hur bakterier sprids och gör dem sjuka när byinvånarna utför sina behov runt byn. Med den kunskapen blir de ofta motiverade till att organisera sig och bygga egna latriner. De får råd och tips av UNICEF i detta arbete, men inga pengar eller material. Latrinerna är ofta enkla med en grop i marken, ett skydd runtomkring med lokala material och ett lock för hålet. Vid latrinen ska också finnas ett ställ för att tvätta händerna, även detta byggs oftast med lokala, billiga material. När alla familjer i byn har en latrin får de status som Open defecation free och ett certifikat från myndigheterna.

Byinvånarna blir vattenexperter

Vi samarbetar med landets ansvariga myndigheter och involverar dessutom lokalbefolkningen för att de ska lära sig hur alla nya pumpar, brunnar och latriner fungerar. På så sätt kan de ta över ansvaret för underhåll och vi får tid att hjälpa fler barn och familjer någon annanstans.

I varje berörd by kommer invånarna själva att ta stort ansvar för arbetet som ska utföras.  Det är de som bestämmer hur deras by ska utvecklas och de är också en förutsättning för att byn ska ta ett gemensamt ansvar för underhåll, reparationer och ansvara för att vattnet håller bra kvalitet.

Vi sprider livsviktig kunskap om hygien

Många människor i avlägsna områden har aldrig fått möjlighet att gå i skolan och lära sig sambandet mellan vatten, bakterier och sjukdomar. Om de bara får den informationen, så vet vi att betydligt färre barn kommer att dö eller bli sjuka. Eftersom kvinnorna sköter om vattnet och maten och inte minst barnen, är det främst dem som vi vänder oss till. Det räddar helt enkelt fler barns liv. Och när kvinnorna får ett tydligt ansvar för vattnet, stärks samtidigt deras roll och inflytande i byn.

Det här gör UNICEF för att öka tillgången till rent vatten och sanitet

I byarna ser vi till att:

• borra en brunn ned till grundvatten (10-30 meter djup)

• genomför ett program för att byborna ska bygga egna latriner

• bilda en vattenkommitté som ansvarar för skötseln av vattenkällan

• utbilda en reparatör som kan laga byns vattenpump

• bilda en hygienkommitté som utbildar om handhygien och samordnar arbetet med avfallshantering och sanitet i byn

• sprida information om hygien och sanitet genom lokalradio samt religiösa och traditionella ledare

• påverka politiker så att tillgång till vatten och sanitet finns med i lokala budgetar och utvecklingsplaner

Många positiva effekter

Rent vatten och toaletter betyder en stor förändring för byinvånarnas vardag. Här är några exempel:

• Alla får en bättre hälsa och färre drabbas av vattenburna infektionssjukdomar och diarréer

• När barnen inte längre är magsjuka så ofta kan de bättre ta till sig näring och utvecklas bättre, både fysiskt och mentalt

• Kvinnor och barn (som oftast har ansvar för att hämta vatten) får mer tid att lägga på andra sysslor

• Många barn (främst flickor), som tidigare var bundna av hushållsarbete, får tid att gå i skolan

Tid och pengar som tidigare användes till mediciner och sjukvård, kan användas till annat