Barnen som inte finns

Prashenjit och hans mamma Hoimanti Bhaumik bor i Bangladesh. Hoimanti håller i Prashenjits födelsebevis. Foto: © UNICEF/Mawa

När jag för några år sedan bodde och arbetade i Zambia behövde man söka uppehållstillstånd hos Immigration Office i huvudstaden Lusaka. Detta var det enda stället i landet där man kunde lämna in denna ansökan. Kontoret var inhyst i ett kalt och slitet kontorshus. I rummen låg pappersakterna med ansökningarna överallt i meterhöga staplar, till synes helt utan ordning. Jag blev skickad mellan minst fyra olika handläggare vid varje besök, då ingen visste var just min ansökan var. Till slut fick jag dock min stämpel i passet. För min man tog det nästan ett halvår att få sin stämpel, då det enligt lagen endast var utländska kvinnor som kunde vara medföljare till sin man, inte tvärtom. Detta är bara ett exempel på gammaldags och ineffektiv byråkrati och lagstiftning, vilket är alltför vanligt runt om i världen. Processen kring uppehållstillståndet blev för oss i Zambia mest komiskt och tidsödande.

Men för många miljoner barn i världen innebär det en avgörande skillnad i deras liv om byråkratin fungerar eller inte. Cirka 230 miljoner barn runt om i världen registreras aldrig, varken vid födseln eller senare. Detta innebär att de heller inte får något födelsebevis. Detta är ett brott mot deras rätt enligt barnkonventionen att registreras vid födseln och även rätt till ett namn och en nationalitet .

De oregistrerade barnen existerar inte för landets myndigheter. De räknas inte med i planeringen av vårdcentraler, skolor och infrastruktur. Deras föräldrar kan ofta inte utnyttja sjukvård, få en skolplats eller olika typer av bidrag för barnet och familjen. Barnet kan heller inte bevisa sin ålder, vilket gör att de till exempel kan bli bortgifta, involverade i barnarbete eller bli inkallad till värnplikt i för ung ålder. Senare i livet kan de bli nekade arbete, sociala bidrag, rätt att ärva egendom och rösta.

Långt avstånd till närmaste ställe där man kan registrera sitt barn, höga avgifter och blanketter på ett språk man inte förstår är några av anledningarna till varför barn inte registreras. Ibland står lagliga hinder i vägen, som till exempel att pappan måste skriva under vid registreringen.  Många föräldrar saknar också kunskap om varför det är viktigt och hur man ska gå tillväga. Störst är risk att aldrig registreras löper barn som föds på landsbygden, barn som tillhör diskriminerade grupper, barn i familjer som lever i fattigdom och barn till mödrar med låg utbildning.

Framgångsrika satsningar har dock gjorts i många länder, där UNICEF står bakom en del. Kostnadsfri registrering tillgänglig genom mödravården och datoriserade nationella folkbokföringssystem är några åtgärder som gett resultat. Även system med enkel smsteknik, ny lagstiftning och stora informationskampanjer har bidragit till framsteg. I Sydafrika har andelen barn som registreras stigit från 24 till 95 procent under de senaste 20 åren och Brasilien har gått från 64 till 93 procent på 10 år. Även i de fattigaste länderna har det gått framåt. Men tydligt är att fler satsningar behöver göras.