"Tårarna rullade långsamt på hennes mörka kinder under tiden hon berättade vad som hänt" - Emma konfronteras med fruktansvärda övergrepp på barn i Zambia, del 2

Fortsättning på gårdagens bloggpost:  ”Hennes kläder var skitiga och hennes trosor var fulla av blod när hon kom till mottagningen”

...Extra farligt med våldtäkter och sexuella övergrepp är det här i Afrika där HIV-viruset är så utspritt. Avdelningen får in ungefär ett barn i veckan som testas positivt, ett barn i veckan som blivit märkt för livet.

Enligt traditionell tro har det utvecklats ett befängt rykte om att en HIV-smittad man kan botas om han har sex med en minderårig, ett påstående som ökat spridningen radikalt. Nu har samhället fått lite mer pli på de dumma idéerna men enligt sägner ska samlag med minderåriga heala både det ena och det andra. Vad är det för värld vi lever i?

Barnen kan inte ens gå till skolan utan att utsättas för sexuella övergrepp. En 10-årig flicka blev våldtagen av en okänd man när hon gick med sina yngre vänner på väg till skolan. Hon lurades med till ett buskage genom att bli lovad att få plocka guavafrukt till allesammans, men blev istället tvingad till sex.

En annan flicka, 12 år gammal, blev våldtagen när hon skickats till affären av sin mamma för att handla mat. Hennes kläder var skitiga och hennes trosor var fulla av blod när hon kom till mottagningen. Tårarna rullade långsamt på hennes mörka kinder under tiden hon berättade vad som hänt. Undersökningen var plågsam och hon skrek rakt ut då såren fortfarande blödde i hennes underliv. Hon kramade hårt i mina händer och bad doktorn att få slippa.

Jag undrar hur ofta sådana här övergrepp egentligen händer..?! Tyvärr sägs det vara bara en liten procent som anmäler brotten och en ännu mindre del av de åtalade får sitt straff. När jag frågar varför det är så få som anmäler så får jag ett enkelt svar av Mr Sampa; Fattigdom.

Eftersom de flesta sexuella övergreppen sker i hemmet eller av någon närstående vågar man inte göra en anmälan. Man vill inte orsaka trubbel inom familjen och hotas av att bli lämnad av den som kanske försörjer en hel släkt. Skulle fadern, brodern, styvpappan eller någon annan hamna i fängelse så skulle många familjer inte klara sig ekonomiskt. Majoriteten av de som vi tagit emot på avdelningen kommer från slummen och lever under miserabla förhållanden.

Veckan på One Stop Centre , som stöttas av UNICEF, har varit jobbig. Jag har lärt mig otroligt mycket om något som jag tidigare haft väldigt lite kunskap om och fått en inblick i en verklighet som många blundar för. Jag hoppas ur djupet av mitt hjärta att vi någon gång kommer kunna leva i en värld där barn får vara barn, att den här avdelningen får lite att göra.

/ Emma

Alla har vi ett val antingen blundar vi eller gör vi någonting. Allt stort börjar med något litet.

Du kan göra mer skillnad än du tror.

Besök unicef.se för att se hur du kan hjälpa! Eller har du en blogg länka gärna till oss, det är också ett effektivt sätt att göra skillnad!